Direktlänk till inlägg 1 mars 2013
I bland känns det som om jag inte vet vem jag är. Verkar det konstigt? Kanske det.
Allså jag vet inte men vissa känslor jag har känns inte äkta, verkar inte finnas där eller verkar ligga över en annan känsla. Så jag kommer inte åt mina egna känslor.
Jag känner mig förvirrad, borttappad på ett kusligt sätt. Det känns som alla personer snurrar så fort att jag inte kan få grepp om dom. Kan inte släppa dom in... Kan inte få ut vissa andra.... Varför känner jag mig så här?
Förvirrad och ständigt ensam. Jag kan vara med människor jag tycker om men det är inte många som kan ta bort känslan av att vara ensam. Jag vill släppa in människor i mitt liv men jag kan inte, jag är för rädd. Rädd för vad dom kommer att göra lika mycket som att jag är rädd för vad jag kommer känna. Jag är lite känslomäsigthandikapad efter allt som har hänt så har bieffekterna blivigt att jag har svårt att släppa in människor intil mitt hjärta. Jag kan inte berätta enkla saker som hur jag känner eller vad jag tänker. Det går inte bara. Jag kan inte.
Rädslan av att dom kommer lämna mig för att jag är som jag är tror jag är en stor del då många har gjort det men om jag sa att det var allt så skulle jag ljuga. Jag är rädd för hur jag kommer ändras, mina känslor och den jag är.
Jag tror väll att det är enklast att vara ensam för det är mindre plågsamt än att bli lämnad eller sviken. Det har hänt tillräkligt i mitt liv med vänskap likaväl som med kärlek.
Jag vill inte gråta mer över människor som har sårat mig, genom att lämna mig, svika mig eller sluta bry sig om att jag finns. Jag hänger fast i det illa jag känner men jag vågar inte att visa mer.
Jag vet inte hur det började eller om jag alltid varit så här. Många tror att jag har valt att ha det så här men det har jag inte. Att inte kunna vissa sina sanna känslor och att inte kunna säga vad jag tänker är...... Plågsamt. Känns lite som att ha krossade spegelskärvor i hjärtat som skärr sönder allt det kommer åt.
Men ändå envisas jag om att ha mig själv stängd fast jag inte vet vem jag är....
Detta kanske gav några personer svar därute om varför vissa saker är som dom är....
Jag har problem med att säga vad jag känner och om jag säger det så blir det oftast tafat. I stort sätt: - Emm... jag... jo... har tänkt mycket......på...emmm...dig. Exempelvis. Om folk frågar vad tänker du på då kommer svaret: -Mycket men ...
Vänskap är både det bästa och det värsta i mitt liv. Men jag ångrar inget av det jag kommer berätta i dag. För fast det slutade som det gjorde så har jag massor av bra minnen från dom med. Jag vill inte tänka på det som dåligt ENDAST dåligt. Man blir...
Okej nu det det som hände under samma period fast det som var bra. Här kommer även personer nämnas. Men för en bra anledning. Några av dom fick mig att hoppas, att vilja leva, att hoppas. Denna är om vänskap och kärlek. höst 2006 första dan på ...
Jag vet inte riktigt hur jag ska börja. Jag har gått omkring med dessa händelser så länge att det är svårt att säta orden rätt. Jag får väll börja från början okej inte från min födelse utan från min början där allt började gå fel. Ni får ha tålam...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
|||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
|||
18 |
19 |
20 |
21 |
22 | 23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||
|